Läste nyss en jättesorgligt text om en mamma och hennes son.
Han ville så gärna ha en klänning, för att det var fint. Sagt och gjort, mamman låter sonen välja en klänning och han bär den stolt.
Men snart börjar andra barn ifrågasätta hans val, föräldrar rynkar på näsan, "Varför ska en pojke ha klänning, du förvirrar honom" och sonen, ja han blir osäker.
Alla dömer honom. Mamman vill ju så gärna att sonen ska ha sin egen identitet, strunta i könsroller och normer. Men det går inte.
Samhället har lärt oss en sak; pojkar/män är starka, flickor/kvinnor är svaga.
Man vill inte vara det svaga könet.
Ingen vill vara svag.

Det här gör ont i mig. På riktigt.
Jag har aldrig tvingat mina barn att leka med dockor eller bilar, de har själva valt och mina barn leker med båda sakerna, Amelia älskar bilar och Lucas tycker det är jättekul att leka "mamma,pappa,barn" med dockor och dockvagn.

Lucas har haft både klänning och hårband, han har spatserat i mina högklackade och haft roligt och jag har inte en enda gång sagt att han inte får bara för att han är pojke.
När jag målar naglarna så målar jag hans om han vill, han fick senast förra veckan fransk manikyr och Amelia ville inte ha så då fixade jag bara Lucas naglar.

Barn måste få vara barn. Inte 'han' eller 'hon' utan bara barn.
Det är så enkelt, men vi gör det svårt.
Så länge mina barn är glada, mår bra och trivs med sig själva kommer jag aldrig säga åt dom att ändra på sig.
Även om de i framtiden kanske bestämmer sig för att se ut som gothrockare kommer jag inte döma dom, det är deras val, deras stil.
Skulle de vilja se ut som Stureplans-snobbar är det också okej.
För det är deras liv, deras kroppar och deras mående och jag kommer inte peka finger och säga hur det ska vara.

Vi lever på 2000-talet men ibland undrar jag om vi inte är tillbaka på femtiotalet. Fördomarna haglar och det är våra barn som får ta smällarna. Tragiskt.

det är dags att stå upp för barnen, de ska ta över vår jord en dag och om vi inte lär dom att annorlunda och normal är exakt samma sak, hur ska de då kunna förstå att alla är sina egna personer?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu har jag gjort det igen, men appen kraschar varannan gång jag ska skriva, och jag har inte tålamodet att skriva om allt, så ni finner mig på : Http://sandrafrykman.vimedbarn.se Hoppas ni följer med! ...

Vilka ska jag köpa? Jag fastnade för alla tre..... Hjälp? Någon? ...

Jag har nog inte riktigt fått grepp om att våren står för dörren. Jag vägrar gå runt med solglasögon och känner mig fjantig om jag gör det. Så länge snön är kvar på backen, ja då är det vinter för mig. Men imorse när jag och Lucas gick ut med hun...

Nu tillhör även jag den skara människor som sett årets mest efterlängtade film.Jag offrade alltså närmare två timmar på att se en film jag egentligen inte ville se, på grund utav att böcker som blir film aldrig blir lika bra, någonsin. (Förutom kansk...

Jag hatar att stå i kö. Alltså, enda gången jag kunde stå i kö och känna att det inte gjorde något om det tog tid var när jag var full och inte kände om jag frös eller hade mina tår kvar.Nu däremot, nu avskyr jag ju alla köer som finns, jag vägrar ha...