1.) Jag vet inte riktigt varför jag ser varje ommöblering som en kamp mot klockan, men så är det - jag springer runt, dammar av samtidigt som jag dammsugar och kollar KONSTANT på klockan. Vem försöker jag lura? Fröken Ur?

2.) Sladdar. Dessa förbannade sattyg. Jag förstår inte varför, VARFÖR sladdar existerar. Jag har nog vrålat mer åt sladdar än över något annat i mitt liv.

3.) Problemet med väggarna. När man möblerar första gången anpassar man rummet på det viset så att möblerna, tavlor och annat som hänger på väggarna sitter i perfekt harmoni. När man möblerar om....katastrof.

4.) Har man ingen hjälp när man möblerar om får man ju flytta möblerna i en långsam takt eftersom man inte kan klona sig själv. Tror det är där kampen mot klockan kommer in igen...

Jag blev klar i alla fall. Jag hann också städa badrummet, köket, sovrummet och så vek jag all tvätt, plockade undan massvis av saker jag kastat runt mig bara.
Summa summarum: jag är värd något riktigt gott.

Åh, jag höll mig vaken lite längre igår och kunde sova en stund längre imorse. Skönt!

Hade ju i och för sig någon att sova bredvid så det kanske hjälpte ;-)
Han lär ju sova halva dagen, så sent som han dök in igår, då sov jag redan.

Idag ska vardagsrummet möbleras om, så då är det bra med hjälp. :-)

Jag går och lägger mig 20-20.30 varje kväll. Det är jättepraktiskt när barnen är hemma men problemet är att jag får huvudvärk av att sova så många timmar, (tolv timmar), och jag är helt enkelt inte skapt för det.
Så nu ska jag försöka vända lite på det, och försöka vara vaken till senast 22.00, men hur håller jag mig vaken?

Jag dricker inte kaffe förutom i nödfall, jag kan inte sova mitt på dagen såvida jag inte är dödssjuk ungefär, och jag somnar så fort att jag inte hinner lägga ifrån mig telefonen där jag läser på kvällen innan jag ska sova.

Det är ju pinsamt att somna så tidigt, är ju inte jätterolig att umgås med för redan vid sex vill jag börja göra kväll, och går runt i pyjamas haha..

Eftersom jag får huvudvärk runt sju/åtta på kvällen så är det extra svårt att hålla sig vaken. Funderar på att kliva upp tidigt imorgon så jag blir trött mitt på dagen. Kanske jag lyckas vila en timme.
Vilka problem man har!

Lucas har åkt, allting löste sig och han fick visa pappa hur duktig han är på NHL. :-)

Nu ska jag kika vidare på Modern Family och äta. Äter hela tiden.
Och vågen står lika still.. :-/

Den här hemska förkylningen släpper aldrig taget om mig. Blir så med ett obefintligt immunförsvar.. Så ikväll ska jag äta en nacho-bricka med ost, gurka, chips och dip, och dricka cider. Alkoholfri, givetvis.
Och bara tycka synd om mig själv.

Antingen blir Lucas kvar här eller så åker han till sin Mimmi i några dagar, ibland blir det inte som man tänkt sig men allt går att lösa. :-)


Nu ska jag mysa ned mig hos Lucas och se på Planet 51.

Idag har jag kommit fram till följande:

1.) Om man gjort kejsarsnitt ska man inte lyfta så tungt. Problemet är bara att den infon inte gått in hos mig. Alls. Resultat: ont, väldigt ont.

2.) Bebisdoft är berusande.
Riktigt farligt vill jag påstå.
Min bebisklocka går från "zzz" till "DINGDING VAKNA!!"

3.) Vänner som hör av sig när de bara vill något är inte vänner.
Det känns som om man borde ha passerat det stadiet och vuxit upp, men tråkigt nog verkar en del glömt bort det.
Jag är ingen psykolog,sjuksköterska, upplysning eller slit och släng-vara.
Så det så.

4.) Lucas kan väldigt mycket engelska. Amelia med. Lite läskigt. Måste jag lära mig franska för att kunna säga hemliga saker till folk??
Gillar inte detta.

5.) Min hjärna slutade fungera för fjorton minuter sedan. Jag sover denna tid numera.

Söndagar är så tråkiga.
Amelia åker till pappa, och vi förbereder inför måndagen för då börjar Lucas pappavecka.
Jag har velat göra om i mitt rum men latheten tar alltid över..men så fick jag ett ryck och vände sängen.
Nu står den mot fönstret istället.
Jag har en hel del kvar att göra därinne men jag har hela veckan på mig...
Härnäst ska jag vända på vardagsrummet. Jag ska bara flytta på soffan och tv-bänken, sedan är jag klar.
Det blir nog bra, ska leta lite enklare möbler till sovrummet då jag gärna vill ha en liten fåtölj där.

Just nu vilar jag, min säng väger ju ett ton....och jag har mina muskler i huvudet om man säger så. ;-)

Jag vill bara säga några ord om mannen i mitt liv.

Han har stått vid min sida under detta helvetesår med min "sjukdom" (ja, fortfarande citationstecken, måste komma på ett nytt namn), han krigat med mig hela tiden, ställt upp mer än någon annan någonsin gjort, funnits där när jag helt tappade hoppet, burit mig när jag inte kunnat stå själv, funnits alla dygnets timmar och älskat mig precis som om jag vore helt normal.

Han har tagit barnen under sina vingar ännu mer, även fast dem är det enda som hållit mig någorlunda okej, det finns ju de som har det värre med denna "sjukdom".
Han har aldrig slutat tro på mig, även när jag själv tvekat.

Trots allt vi gått igenom är vi lika starka än. Det är kanske inte så stort för alla andra, men det är inte bara mitt liv som förändrats, det är ju vårt också.
Jag törs inte bli frisk, så - nu sa jag det. Men jag vill.
För hans skull, för barnens skull, för mina vänners skull, för min familjs skull.
Men främst för min egen skull.

Jag skulle aldrig orkat så här långt utan honom. Faktiskt inte.
Alla borde få känna hur det känns att bli älskad villkorslöst, för det är så ovanligt.
Det här är någon som fått gjort så mycket när jag inte kunnat, som skjutsat, som handlat åt mig, som donat och fixat för att jag ska slippa stressa i mitt tillstånd.
Han har åkt mitt i natten för att köpa något jag kan äta när matlusten kommit tillbaka för stunden, han har tagit på sig en större roll än han behövt göra i vissa svåra stunder.
Han har fått offra vissa saker för att se till att jag mått bra, och han har lyckats få mig att skratta varje dag i ett år oavsett hur hopplöst allt känts.

Allt han gjort för mig kommer jag aldrig kunna återgälda men jag tänker försöka så länge jag kan.
Han är min klippa. <3

Idag har mammamormor varit på besök, hon tog med presenter från sin väninna som avgudar barnen.
Det var jättegulligt. :)

Jag har försökt att ta det lugnt med nacken då det bara smäller till, och det har blivit lite bättre.

Köpte nya mjukisbyxor till Lucas, han är inte så mycket för att ha jeans, och jag förstår honom.
Jag köpte två ziphoodies till mig själv då jag äger en enda sådan tröja, och den är trasig dessutom.

Nu har vi ätit tacos och ser på Lava Girl&Shark Boy. Jag fattar ingenting.
Som vanligt.