Nu har jag gjort det igen, men appen kraschar varannan gång jag ska skriva, och jag har inte tålamodet att skriva om allt, så ni finner mig på :

Http://sandrafrykman.vimedbarn.se

Hoppas ni följer med!

Vilka ska jag köpa?
Jag fastnade för alla tre..... Hjälp? Någon?

Jag har nog inte riktigt fått grepp om att våren står för dörren.
Jag vägrar gå runt med solglasögon och känner mig fjantig om jag gör det. Så länge snön är kvar på backen, ja då är det vinter för mig.
Men imorse när jag och Lucas gick ut med hundarna hade det behövts för jag såg ingenting.

Jag har dessutom fem olika par, så jag kan välja mellan olika modeller och färger. Men nej. Jag envisas med att gå ytan. Skinnjackan är däremot på, även fast det är kyligt.

Vi ska inte göra många knop idag, måndagar är i regel rätt långsamma för oss. Vi ska pyssla och sånt, och kanske baka något kul. Jag har ju halva frysen full av kakor men de ska vi inte röra.

Jag tror vi ska göra lite scones. Kan vara gott till maten.

Nanna i lördags. Alltså hon kan ha missat det där med att sitta bekvämt. Hon vet inte vad ordet innebär.

Nu tillhör även jag den skara människor som sett årets mest efterlängtade film.
Jag offrade alltså närmare två timmar på att se en film jag egentligen inte ville se, på grund utav att böcker som blir film aldrig blir lika bra, någonsin. (Förutom kanske någon Harry Potter-film, men det är knappt....)

Jag har ju läst böckerna, alla tre, ungefär sjuhundra gånger.
Jag kan i stort sett varje scen, varje replik, varje känsla och allt som har med boken att göra.
Redan när jag fick reda på vilka som hade huvudrollerna skrek jag rakt ut, de passade inte in alls.
Man skapar ju en egen bild av karaktärerna, och de såg inte ut sådär i mitt huvud.
Men, i alla fall, efter att ha sett filmen har jag konstaterat följande saker:

1. Anastasia, eller Dakota Johnson, blev faktiskt en fullträff. Även om jag räknade med längre hår, lite mer ostyrigt, eftersom det är så hon beskrivs i boken.
Men, på det hela så tycker jag faktiskt hon passar bra till rollen. Riktigt bra.

2. Det gör däremot inte Jamie Dornan som spelar Christian. Icke. Jag tycker han är alldeles för "spelad manlig" för att vara den starke, kontrollerande mr. Grey. Han känns fjantig, och även om han spelar en roll, så tycker jag att han kunde ansträngt sig lite mer. Utseendemässigt är han rätt okej, för att axla rollen, men jag hade helst sett någon helt annan.

3. Den röda tortyrkammaren. Alltså, när det gäller alla redskap är jag helt med på noterna. Jag fattar grejen.
Men, jag blev besviken på allt annat, sängen, musiken, (var är stereon?? missade jag den?) och jeansen.
JEANSEN!!!! Herregud, hela boken handlar ju om dessa förbaskade jeans. Sådär ska de inte se ut.
Nej.

4. Kate, Katherine, eller hur nu människan stavas, blev perfekt.

5. Bilarna. Perfektion. Men, den största missen i hela filmen må ju vara när de åker i hans Audi R8, helsvart, och i nästa sekund har han en silvrig? Hallå. Vi är inte blinda. Det förstörde lite.
Bilarna är ju också lite spännande. (Kan ha att göra med att min egen man är galet biltokig. Vem vet.)

6. Nakenheten. HAHA. Tillåt mig skratta. Jag förstår också att de inte skulle visa allt för då kunde de släppt en p-rulle. Men, jag tyckte inte deras bakdelar var så intressanta. Jag nämner inte brösten, för jag menar, det är rätt oundvikligt att få på film, men, kunde man inte fått se LITE mer ingående kroppsrörelser? (Jag låter som någon sexgalning, jag vet.) Men om filmen ska gå ut på ett BDSM-förhållande så vill väl publiken få lite mer action? Eller?

7. Slutet. Jag har läst ettan så många gånger att jag knappt minns själv, och slutet är ärligt den bästa delen i hela den boken. Jag älskar hur hon stormar ut, hur hon tackar nej till skjuts och Christian blir arg, men inget av det får man se. Ingenting. Och hon säger INTE hans namn sådär i slutet. Icke. Men lik förbannat. Slutet gjorde mig så besviken.
SLUTET ÄR JU DET BÄSTA I BOKEN. Varför förstörde dom hela slutet????!!!

Men, på det hela så är filmen okej. Jag säger varken bu eller bä mer än inför punkterna ovan.
Jag skulle såklart velat sett mer detaljer, men det är svårt att göra om en bok på över trehundra sidor till en film som varar i mindre än två timmar. Jag fattar det. Men, gör om, gör rätt till tvåan. Det är allt.

Och på tal om besvikelser - Varför i H E L A världen gick Måns vidare i Mello?? Jag förstår mig inte på svenska folket. Skäms på er. Tjejen med dreads hade hellre fått vinna enligt mig. Eller Jon Henrik.
Nä. Det är skandal.

 

Jag hatar att stå i kö. Alltså, enda gången jag kunde stå i kö och känna att det inte gjorde något om det tog tid var när jag var full och inte kände om jag frös eller hade mina tår kvar.
Nu däremot, nu avskyr jag ju alla köer som finns, jag vägrar handla om det är mer än fem personer i kön före mig.
Då lämnar jag över till någon annan och går.
Det har mycket med min sjukdomsbild att göra, absolut, men eftersom jag mår bättre och bättre så tycker jag att en sådan simpel sak som att stå i kö inte är något jag, Drottning Sandra, ska behöva göra.
Haha. Ni förstår ironin hoppas jag.
Som tidigare idag, jag och Lucas gick upp till apoteket. Det var ungefär 12 stycken före i kön.
Det jobbade kanske två tjejer, i alla fall bakom den låsta disken som jag kallar den.
Jaha. Så jag ska alltså stå som nummer 13, vänta med en sexåring som har mindre tålamod än mig (vilket betyder NOLL) och samtidigt hålla koll på vilken ruta jag ska till när mitt nummer väl dyker upp.
Det sker inte. Så, vi köpte bara tuggummi, tandkräm och sånt, sen gick vi hem.
Jag får gå upp på måndag, eller imorgon och hämta min medicin.

För alla vanliga dödliga låter ju det här som världens mest fåniga problem, och den normala delen av mig står bredvid er och skrattar, pekar och tänker "men vilket psykfall". Men hallå. Egentligen. Det är ju som att man automatiskt tror att en med cancer inte är sjuk för att personen har hår, ser allmänt "kry" ut. På mig syns absolut ingenting.
Jag ser frisk ut, jag ser normal ut. Men i mitt huvud fungerar ingenting. Åtminstone inte förr.
Nu ser jag faktiskt en sån här spontan grej som att gå till apoteket som en seger.
Jag säger som Rihanna "I get along with the voices inside of my head", enda skillnaden är väl att jag slog mina negativa tankar så som "du klarar inte av det", "du kommer inte bli frisk", på käften på ren svenska.

Ikväll ska jag däremot stå i en kö jag GILLAR. Den hos Hemmakväll. För där finns godis. Och, behöver jag säga mer?
Nu däremot vill Lucas ha lunch, så jag ska väl fixa det.

Kom bara ihåg detta: allt syns inte på utsidan. Allt är inte svartvitt. 50 shades of grey som jag börjat kalla mina speciella sidor och min sjukdom. Haha. Lite humor kommer man långt med, i alla svåra lägen.

Imorse måste jag verkligen haft flyt, eller vaknat på rätt sida. Jag klev upp utan problem (jag är extremt morgontrött annars och vill självdö i en timme ungefär) och när alla morgonbestyr var avklarade så ställde jag mig och putsade 9 av mina fönster, lyssnade på p3 och sedan bestämde jag mig för att städa rejält inför helgen så jag var klar runt halv fem idag.

Men, känslan efteråt, när man får lägga sig i sängen och vet att självaste kungen kan komma på besök utan att anmärka något, den känslan är magisk.

Idag kom också Lucas hem. Han hade varit på simskola för första gången och det hade gått bra.
Han somnade utan att riktigt landa på kudden kan man säga, så det var säkert skönt för honom att få lägga sig. Amelia somnar ju på två minuter så henne behöver man aldrig försöka få i säng på kvällen.

Imorgon då, ja då ska jag och Lucas uträtta lite ärenden och vara ute om vädret tillåter.
Sedan ska vi på Hemmakväll, jag ska ha godis till mello. Barnen har fått sitt redan, alltså fått köpa, inte äta, men jag har inget så jag ska gå lös därinne.

Satt och småkluddade förut, och eftersom jag nu har ett skrivbord känns det roligare på något vis. Ni får se imorgon, jag ska visa hur bra det blev.

Men nu ska jag läsa och sen sova. God natt!

Idag var jag till läkaren. Eller tidigt imorse rättare sagt. Och tänkte att "men nu skiner solen, vi tar skinnjacka och ser lite glassig ut".
Mm.... Frös ihjäl. Men, jag bor ju tre minuter ifrån vårdcentralen så jag slapp frysa så länge.

Nu har jag dammsugit. Alltså, hundarna får skylla sig själva att jag dammsuger så mycket, för det är ju deras päls jag dammsuger upp. Så om dom är rädda njuter jag lite av det. Elak som jag är. Hade inte dom släppt så mycket hår nu hade jag inte behövt dra ut den förbannade maskinen var och varannan dag.

Idag ska Amelia på kalas, hennes pappa fyller år. Så henne ser jag först ikväll. Lucas kommer imorgon. Jag har tråkigt redan... Kanske ska ta och lägga mig på balkongen medan solen skiner och försöka lyssna på någon podcast eller så.

Idag kom Hanna hit, hon och Amelia promenaderade från skolan hit, det var bra gjort av Amelia tyckte jag :)
Mamma kom också förbi, jag bjöd på mat, blev en massa babblande och nu är det kväll.

Imorgon ska jag minsann inte göra mer än att tvätta. Tycker högen aldrig försvinner...! Är jag ensam om att känna så? Man är så stolt när tvättkorgen är tom. Det är en känsla som varar i ungefär tre minuter. Sedan börjar den fyllas upp igen.
Livets cykel, haha.

Ha en fin kväll! Jag ska äta chips. ;)