För ett år sedan fick jag höra av en bekant att hon hade en person som stalkade henne över internet.
Läste hennes blogg, instagram och Facebook och gillade precis allt denna tjej la upp, skrev på alla bilder och så vidare.
Då skrattade jag, tyckte inte det var så farligt...tji fick jag!
Nu har jag exakt samma problem.

Jag har inga problem med att säga ifrån eller be personer att backa, men det är komplicerat nu vilket leder till att jag förblir passiv.
Det är jobbigt när folk inkräktar på ens liv, och eftersom jag är mamma så tycker jag inte om att personen ifråga tror sig ha "rätt" att kommentera på bilderna jag lägger ut där barnen är med.
Jag förstår om mina vänner gör det. Jag förstår om min släkt gör det.
Men jag tycker inte om att denna person gör det.

I synnerhet då denna person aldrig träffat mina barn.
Det är lätt för oss att leva oss in i andras liv tack vare bloggar och andra sociala medier.
Det gör så att vi känner oss närmre den som skriver och är aktiv.
Gränsen är hårfin, för vad man får och inte får göra enligt moral, men det ursäktar inte att vissa tar sig friheter att bete sig på det viset.

Jag är noga med vad jag lägger ut, och vill absolut inte att något ska ge dålig stämning eller liknande, men när jag måste kontrollera vad jag lägger ut på grund av denna person känns det inte roligt längre.
Man ska alltid vara försiktig på internet, men det känns nästan som om jag blir förföljd i verkliga livet också ibland, fast personen inte ens bor i samma stad.
För jag får aldrig lägga upp någonting utan att denna person är där och gillar eller kommenterar det jag lagt upp.

Lite obehagligt. Så länge det inte förekommer hot eller liknande ska jag försöka att inte bry mig.
Men ändå...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu har jag gjort det igen, men appen kraschar varannan gång jag ska skriva, och jag har inte tålamodet att skriva om allt, så ni finner mig på : Http://sandrafrykman.vimedbarn.se Hoppas ni följer med! ...

Vilka ska jag köpa? Jag fastnade för alla tre..... Hjälp? Någon? ...

Jag har nog inte riktigt fått grepp om att våren står för dörren. Jag vägrar gå runt med solglasögon och känner mig fjantig om jag gör det. Så länge snön är kvar på backen, ja då är det vinter för mig. Men imorse när jag och Lucas gick ut med hun...

Nu tillhör även jag den skara människor som sett årets mest efterlängtade film.Jag offrade alltså närmare två timmar på att se en film jag egentligen inte ville se, på grund utav att böcker som blir film aldrig blir lika bra, någonsin. (Förutom kansk...

Jag hatar att stå i kö. Alltså, enda gången jag kunde stå i kö och känna att det inte gjorde något om det tog tid var när jag var full och inte kände om jag frös eller hade mina tår kvar.Nu däremot, nu avskyr jag ju alla köer som finns, jag vägrar ha...