Direktlänk till inlägg 3 september 2014
Jag har suttit och kollat efter bra KBT metoder halva dagen, jag vill ju så gärna börja med det någon gång, det slog mig nog mer än någonsin efter bilturen att jag är illa däran om jag inte ens kan åka bil i tio ynka minuter..
Jag kan gå, överallt, det stör mig inte, det är bara svårt att gå in någonstans. Lite klurigt det här, men KBT (kognitiv beteende terapi) är skitbra, verkligen.
Jag hoppas vården ger med sig och hjälper mig nu.
Jag har ju krigat i exakt ett år nu. Ett helt år i mitt liv jag missat på olika sätt. Det är inte kul, det gör mig förbannad.
Förut brukade jag vara ledsen, men nu är jag arg. Jag vill bara lära mig hur jag ska leva med det, så jag kan leva igen. Men eftersom vården varit så värdelös har jag inte kunnat göra något, privata mottagningar är dyra, likaså behandlingarna. Och jag är inte miljonär, inte sist jag kollade i alla fall...
Till något lättare, dagen har sprungit förbi i alla fall. Jag satte mig och skissade, som vanligt. Jag tycker det är skönt att mina problem handlar om skuggor, linjer och pennor som ska vässas en stund.
Den översta tog två timmar, fy....men jag är riktigt nöjd med den trots att jag bara hade vanliga skisspennor, istället för den fina märkpennan som är enklare med alla linjer.
Nu ska jag lägga mig. Och läsa. Hittat en superbra duo som skriver, och eftersom kriminalromaner är som knark för mig så har jag läst boken i ett sträck.
Godnatt!
Nu har jag gjort det igen, men appen kraschar varannan gång jag ska skriva, och jag har inte tålamodet att skriva om allt, så ni finner mig på : Http://sandrafrykman.vimedbarn.se Hoppas ni följer med! ...
Nu tillhör även jag den skara människor som sett årets mest efterlängtade film.Jag offrade alltså närmare två timmar på att se en film jag egentligen inte ville se, på grund utav att böcker som blir film aldrig blir lika bra, någonsin. (Förutom kansk...