Jag har bara bra dagar nuförtiden.
Förr kunde jag känna att allt var så jobbigt, tråkigt och meningslöst, att jag inte ville bli frisk.
Man blir liksom lat av sig, fast ändå inte lat, men mer bekväm i sitt egna fängelse.
Nu däremot...nu vill jag inget hellre än att bli frisk och äntligen börjar jag komma någonstans.
Det känns bra att det kommer inifrån, från mig själv, att jag vill.

Ibland har jag hatat mig själv.
För jag har trott att jag inte haft den där viljan, att kämpa och bli frisk.
Men, den har bara vilat, tror jag.
Hämtat styrka. För nu är jag så peppad och jag tror att det kommer gå bättre att bli frisk, normal, onormal eller vad jag nu blir i slutändan.

En vän frågade mig i helgen vad mitt mål var, om jag ville göra något speciellt den dagen jag känner att inget hindrar mig?
Jag svarade: Mitt mål är att kunna sitta på ett trångt ställe med massvis av folk, och älska varje sekund av buller, människor, allt jag tidigare avskytt.

Det är en bit kvar, men allting brukar lösa sig.
Förlåt för att det blev lite yrt.
Jag har tittat på "Orange is the New Black" samtidigt som jag skrivit, haha.
Jag avskyr Piper, eller hennes val.
Men, det är lätt att döma andra när man inte vet något om dom.
Även om det bara är en serie med påhittade karaktärer..

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu har jag gjort det igen, men appen kraschar varannan gång jag ska skriva, och jag har inte tålamodet att skriva om allt, så ni finner mig på : Http://sandrafrykman.vimedbarn.se Hoppas ni följer med! ...

Vilka ska jag köpa? Jag fastnade för alla tre..... Hjälp? Någon? ...

Jag har nog inte riktigt fått grepp om att våren står för dörren. Jag vägrar gå runt med solglasögon och känner mig fjantig om jag gör det. Så länge snön är kvar på backen, ja då är det vinter för mig. Men imorse när jag och Lucas gick ut med hun...

Nu tillhör även jag den skara människor som sett årets mest efterlängtade film.Jag offrade alltså närmare två timmar på att se en film jag egentligen inte ville se, på grund utav att böcker som blir film aldrig blir lika bra, någonsin. (Förutom kansk...

Jag hatar att stå i kö. Alltså, enda gången jag kunde stå i kö och känna att det inte gjorde något om det tog tid var när jag var full och inte kände om jag frös eller hade mina tår kvar.Nu däremot, nu avskyr jag ju alla köer som finns, jag vägrar ha...