Direktlänk till inlägg 1 oktober 2014
Jag sitter och kollar ut. För jag vet ärligt talat inte vad jag ska göra. Det enda jag väntar på är fredagen och jag är lite skraj, jag skulle ljuga annars.
Jag ska till läkaren då.
Jag säger såhär: mina barn hade blivit födda hemma om jag inte hade varit så rädd för förlossningen, och det var TUR att jag var bedövad från midjan och ner efteråt annars hade jag sprungit hem i sjukhuskläderna.
Jag tål inte sjukhus, alls.
Känns som om alla dör där, det luktar konstigt och det är så sterilt att jag får mer ångest av det än något annat.
Det enda jag inte är nervös över är märkligt nog det jag borde vara nervös för eftersom jag är/var sjukt nålrädd men nu tycker jag det är helt okej att ta blodprover.
Knepigt det där.
Men det är inte fredag ännu, som tur är. Så jag antar att jag ska fortsätta titta ut genom fönstret.
En stund till i alla fall.
Nu har jag gjort det igen, men appen kraschar varannan gång jag ska skriva, och jag har inte tålamodet att skriva om allt, så ni finner mig på : Http://sandrafrykman.vimedbarn.se Hoppas ni följer med! ...
Nu tillhör även jag den skara människor som sett årets mest efterlängtade film.Jag offrade alltså närmare två timmar på att se en film jag egentligen inte ville se, på grund utav att böcker som blir film aldrig blir lika bra, någonsin. (Förutom kansk...