Nu ligger jag i sängen. Barnen med. Det är så skönt att kunna lägga sig samtidigt som dem, även om jag är vaken några timmar extra.
Vi var ju ute förut, bara för att kika lite och mina fötter tog en bra smäll, för nu gör det så ont att jag vill skrika.
Tror det beror lite på skorna, eller att jag kliver snett då jag går.
Så nu är båda fötterna dränkta i Voltaren då jag inte hittar någon starkare salva.

Vi har kommit överens om att börja hjälpas åt mer hemma, det är faktiskt på tiden att både Amelia och Lucas lär sig vissa saker och även om de alltid hjälpt till och varit duktiga så kan man nu förklara innebörden av det de gör och på så vis få ett helt annat resultat. Det kommer bli spännande.

Men: god natt ifrån mig och min pyjamas! Inköpt i Vietnam om jag inte misstar mig, för ungefär fem år sedan. En gåva alltså. Innan jag sätter min fot där borta (sjukt flygrädd).....

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu har jag gjort det igen, men appen kraschar varannan gång jag ska skriva, och jag har inte tålamodet att skriva om allt, så ni finner mig på : Http://sandrafrykman.vimedbarn.se Hoppas ni följer med! ...

Vilka ska jag köpa? Jag fastnade för alla tre..... Hjälp? Någon? ...

Jag har nog inte riktigt fått grepp om att våren står för dörren. Jag vägrar gå runt med solglasögon och känner mig fjantig om jag gör det. Så länge snön är kvar på backen, ja då är det vinter för mig. Men imorse när jag och Lucas gick ut med hun...

Nu tillhör även jag den skara människor som sett årets mest efterlängtade film.Jag offrade alltså närmare två timmar på att se en film jag egentligen inte ville se, på grund utav att böcker som blir film aldrig blir lika bra, någonsin. (Förutom kansk...

Jag hatar att stå i kö. Alltså, enda gången jag kunde stå i kö och känna att det inte gjorde något om det tog tid var när jag var full och inte kände om jag frös eller hade mina tår kvar.Nu däremot, nu avskyr jag ju alla köer som finns, jag vägrar ha...