Direktlänk till inlägg 14 november 2014
Jag vet inte vad det är för fel på mig, jag vill se romantiska, sorgliga filmer. Jag har någon slags craving efter dem, och söker som en dåre efter såna.
Jag har ju sett nästan alla som finns, åtminstone alla bra.
Så nu får jag se om dem, ikväll ser jag "The fault in our stars", och jag funderar redan på att tvätta bort sminket så att jag inte ser ut som ett monster senare när mascaran runnit.
Jag har ju också en svag punkt för romantiska killar även fast jag är så långt ifrån romantisk man kan komma.. Det är något speciellt med dem, jag vet inte vad det är.
Måste tvinga Matthias se alla så han kan vara likadan, haha!
Nu ska jag förbereda mig för en gråtfest! Måste vara någon biverkning, jag brukar ju aldrig vara såhär, haha.
Men jag ser hellre att jag gråter till filmer och är glad annars än tvärtom.
Nu har jag gjort det igen, men appen kraschar varannan gång jag ska skriva, och jag har inte tålamodet att skriva om allt, så ni finner mig på : Http://sandrafrykman.vimedbarn.se Hoppas ni följer med! ...
Nu tillhör även jag den skara människor som sett årets mest efterlängtade film.Jag offrade alltså närmare två timmar på att se en film jag egentligen inte ville se, på grund utav att böcker som blir film aldrig blir lika bra, någonsin. (Förutom kansk...