1. Det är inte gott att baka hallongrottor med jordgubbssylt.

2. Jag tror Matthias kan vara mer barnslig än mig. Varför jag tror det? Han skrattar som ett barn när han fiser. Inte ens jag är så töntig.
(Men så fiser ju inte tjejer heller, eller hur?)

3. Regn är bra. Men just nu väldigt dåligt ur min synvinkel då mina promenader inte blir av, jag äger inga gummistövlar eller liknande.

4. Ligger det en tallrik i disken så kan jag lova att det ligger fyra till nästa gång man tittar. Sjukt.

Jag älskar såna här tröjor.
Måste ha. Så är det bara.
Drömmen är att designa egna. Med mina egna roliga texter.
Men då skulle väl alla andra gå i konkurs, och även om mitt mellannamn är Elak, så vill jag vara snäll. Tills vidare...

1. En städerska.
Någon som kan försöka hålla efter bättre än mig. För hur mycket jag än städar hinner jag inte med mig.

2. En kock.
Laga god mat till mig.
Så enkelt är det.

3. En sminkös.
Fixa mig på morgonen så jag slipper, oavsett hur mycket jag älskar smink så älskar jag inte att sminka mig.

4. En massör.
Kommentar överflödig.

5. En skrikare.
Ja vad kan det vara? Jo, det ska jag tala om. Någon som kan skrika för mig, när jag inte längre orkar.
Jag skriker mycket, oftast rakt ut i luften. Ibland får jag ont i halsen.

Idag har mammamormor varit här en sväng, vi fikade och hjälpte Amelia med läxan. Är så himla dum så mamma fick kliva in och hon konstaterade att vi var för gamla för sånt där.

Barnen leker, de har en halvtimme till innan kvällsfika. Jag kollar på Jim Jeffries, han är komiker och jag älskar honom. Så klockren, även om ingen slår Johan Glans ;-)

Nu ligger jag i sängen. Barnen med. Det är så skönt att kunna lägga sig samtidigt som dem, även om jag är vaken några timmar extra.
Vi var ju ute förut, bara för att kika lite och mina fötter tog en bra smäll, för nu gör det så ont att jag vill skrika.
Tror det beror lite på skorna, eller att jag kliver snett då jag går.
Så nu är båda fötterna dränkta i Voltaren då jag inte hittar någon starkare salva.

Vi har kommit överens om att börja hjälpas åt mer hemma, det är faktiskt på tiden att både Amelia och Lucas lär sig vissa saker och även om de alltid hjälpt till och varit duktiga så kan man nu förklara innebörden av det de gör och på så vis få ett helt annat resultat. Det kommer bli spännande.

Men: god natt ifrån mig och min pyjamas! Inköpt i Vietnam om jag inte misstar mig, för ungefär fem år sedan. En gåva alltså. Innan jag sätter min fot där borta (sjukt flygrädd).....

Dagens fakta: Det är verkligen svårt att ta en bra bild när barnen gungar i 180 km/h...

..men inte kan för att barnen väntas hem idag och en hel del ska göras.
Men jag var så sugen på att strunta i alla måsten och gå runt i min fina satinpyjamas hela dagen faktiskt.
Jag brukar ha pyjamas när jag går till dagis och lämnar Lucas,haha..
Men inte just den. För då skulle jag nog se ut som en galning.

Vill ni veta en jätteytlig och rätt dum grej?
Jag hade använt mitt sista puder i onsdags och har gått i stort sett osminkad sedan dess. Jag beställde nytt igår för att jag fick panik, (ja jag älskar verkligen smink), och idag hade jag bestämt mig för att gå utan hela dagen, men vad tror ni händer?
Jo jag tycker jag ser trött ut, och jag vägrar se trött ut. Så jag blir arg eftersom jag inte har något puder, och springer runt och muttrar.
Problemet (eller i detta fall lösningen) är att jag brukar spara puder när jag köper nytt, även om det gamla inte är slut, för jag vill alltid börja med det nya direkt.
Men jag gav bort mitt gamla så jag blev jätte sur....tills jag kom på att jag hade ett puder på en hylla OCH ett annat i en ask i städskåpet som jag la undan just för att jag hade köpt nytt.
Problemet löst.

Fjantigt va? Jag skrattar när jag skriver för jag inser hur ytlig jag kan vara. Som tur är klarar jag mig utan smink, jag dör inte och jag kan gå ut utan. Alla jag känner har sett mig utan så jag struntar i vad andra tycker. Men jag älskar att sminka mig.
Det är som en förvandling, det är roligt att testa olika sätt att sminka sig på och jag skulle älska att jobba med det.

Min söndag är räddad, tills grejerna från England kommer.
Nu ska jag skriva till Hanna, så nu måste jag koncentrera mig ;-)

Jag och Matthias i telefon förut:

Jag: Sov gott, älskar dig.
Matthias: Sov gott, älskar dig med. Du får lägga på först.
Jag: Nää, ge dig.

(kom ihåg att min pojkvän är väldigt känslig och OM jag hade lagt på först hade jag fått höra om detta "svek" i....flera timmar,hehe)

Matthias: Jo du får lägga på.
Jag: Sluta. Jag tänker inte lägga på först för då kommer du bara bli sur över att jag lägger på i ditt öra.
Matthias: Nej, lägg på nu.
Jag: Om du inte lägger på först får du inte sova med mig mer.
Matthias: Älskardigsovgottpusshejdå. *klick*

Jag vill inte skryta eller något, men det känns rätt självklart vem som är mannen i vårt förhållande.
Eller, inte man, men chef. Ja, chef passar mig bättre.
Kanske borde utbilda mig till frilansande Flickvänsminister.
Något att ta tag i inför nästa val.

Fakta: jag h-a-t-a-r när par håller på sådär, med sitt "nej du får lägga på", "nej du får göra det älskling" osv.
Jag känner hur jag ryser i hela kroppen av obehag.
Finns absolut inget mer oromantiskt.
Jag ser bara kokade kaniner i stora kastruller och en galen kvinna med kniv framför mig (Farlig förbindelse, kan det vara rätt film?) och jag vet ju att vi som levt i förhållanden ett bra tag släpper den där fjantiga nykära grejen rätt snabbt och är rätt nöjda om vår partner åtminstone kommer ihåg att säga god natt innan de däckar.

Jag älskar min lilla fjant. Jag älskar inte sån där äcklig romantik-smörja bara.

Dags att läsa, ikväll fortsätter jag på en bok av Mari Jungstedt, riktigt spännande. Minns inte namnet såklart, jag borde leva med guldfiskar, våra liv skulle i stort sett vara synkade till perfektion.

God natt - jag lägger aldrig på först.