1. Hur såg din bild av bloggar och bloggare ut en månad innan du själv började blogga?

- Extremt bra fråga, jag tror att när jag började (2005) så var det rätt nytt såklart, de stora bloggarna var ju helt andra än de är nu. Man tyckte att de var så coola, fulla av idéer, de var ju otroligt skickliga på att fånga in en så att säga med sättet de skrev på, sakerna de gjorde, osv. Jag tyckte väl själv att det var väldigt häftigt att så många kunde klicka sig in i en annan människas liv och få veta så mycket, oavsett om de bodde i samma stad som en själv eller i Ystad till exempel.


2. Vilken var den första blogg du förälskade dig i?

- Jag tror det var Hanapee, faktiskt. Hon är ju otroligt rolig, lättsam och samtidigt väldigt allvarlig.
En sådan man vill vara själv. Hon är ju dessutom jättesnygg, så det var ju bara ett plus, idealkvinnan ungefär.
När jag började blogga läste jag mest vänners bloggar, men hon var nog den enda jag inte kände, och som var speciell.


3. Varför började du blogga? 

- Jag minns inte exakt, men jag älskar ju att skriva. Och att ha en dagbok, även om det är en dagbok utan massa smaskiga detaljer så känns det alltid lika bra efteråt, när man skrivit ut alla tankar, även om de är små eller stora.
Jag tror att jag började blogga för att det var en trend bland unga mammor då, och jag är ju som sagt en av dessa, då Amelia kom bara två år senare. Jag skrev ju inte överdrivet mycket i början, utan det var nog när Amelia föddes som det tog fart.


4. Hur känner du inför dina första blogginlägg, nu såhär i efterhand när du läser dem?

- Ja, lite glad är jag över att de är borta, då mina gamla bloggar är raderade i stort sett.
Men, man märker ju att jag var femton år, det var inte alls samma åsikter, syn på livet osv.
Det var lite mer om killar, om skolan och hur jobbigt allt var.
Man går ju igenom olika faser genom hela livet, och det var ju såklart en fas också, vilket märks på hur jag skrev.


5. Hur många bloggar återvänder du till regelbundet som läsare?

- Jag läser inte många bloggar, främst för att mitt minne är rätt uselt och skulle jag försöka minnas allas bloggadresser så skulle jag förmodligen sluta blogga själv, av förvirring haha..
Men - jag läser systrarna Graaf's bloggar, även om de just nu står stilla av självklar anledning. :-/
Jag läser Tyras ibland, främst för att hon är stark och aldrig ger upp, jag gillar hennes öppenhet också.
Jag läser min vän Ellie's blogg, och så läser jag ibland Malin Wollin, krönikör på Aftonbladet, hon är rak på sak och väldigt underhållande.


6. Av de bloggar du läser, hur många är dagboksbloggar och hur många är ämnesbloggar?

- Alla är dagboksbloggar, blandat med olika ämnen.


7. Nämn en bloggare, som verkar väldigt lik dig, vars blogg du tycker om?

- Tyra, för hon kämpar precis som mig, skillnaden mellan oss är att de har tagit henne på allvar, förmodligen för att hennes problem är värre än mina, men oavsett det så tycker jag att vi är väldigt lika, när det gäller att vara "sjuk". 


8. Nämn en bloggare, som verkar väldigt olik dig, vars blogg du tycker om?

- Ja, det måste bli Hannah Graaf då. Hon är så framåt, full av energi hela tiden (seriöst, hon är som en Duracell-kanin) och lyckas bolla livet med fyra barn, hus och karriärer, för hon har ju inte bara en karriär, utan flera.


9. Vad tycker dina närmaste om att du bloggar?

- De tycker väl att det är bra, vi hinner kanske inte prata varje dag, men då kan de gå in och läsa istället, och hålla sig uppdaterade på det viset istället.
Sedan är bloggen som terapi för mig just nu, så de uppmuntrar ju mig att fortsätta, eftersom jag slutar hålla saker inne.


10. Tycker folk som känner dig att du är dig själv i bloggen?

- Ja, det hoppas jag. Jag kanske ibland verkar lite annorlunda, eftersom jag vågar skriva ut om jag mår dåligt, och förklara varför på ett bättre sätt än om jag skulle prata med någon. Jag har än idag bara pratat med fem personer om mina problem med fobin, förutom vården då, och det tog väldigt mycket kraft.
Jag vill vara mig själv jämt, och i bloggen törs jag faktiskt skriva sånt jag ibland inte vill ta med vänner.
Det är ingen som svarar tillbaka, eller dömer mig. Det är rätt skönt.
Men, jag hoppas oavsett att de känner igen mig, hela tiden.


11. Har du hittat en fungerande gräns för hur privat du vill vara i din blogg?

- Ja, det tror jag. Jag skriver ju inte ut detaljer om mitt sexliv, till exempel, och jag skriver ju inte ut privata saker som rör mina barn, utan det är vardagliga saker. Jag har ju i och med fobin gjort en väldigt stor förändring, men jag anser inte min fobi vara en privat sak då den överspeglar hela mitt vardagliga liv också.


12. Nämn några saker du aldrig bloggar om, och varför?

- Ja, sexliv då, som sagt. Högst privat. Jag skriver heller aldrig om privata saker som rör mina barn då det inte är min sak att göra, jag må vara deras mamma, men jag ska inte styra sådant, det är MIN blogg, som ska handla om MIG, vill de skriva egna bloggar om några år så är det DERAS innehåll, inte mitt.
Jag skriver heller aldrig om bråk, om jag bråkar med Matthias, eller någon vän, då jag inte ser någon anledning till det. Som jag skrev ovanför, det är en dagbok, men utan smaskiga detaljer. Jag har en riktig dagbok till sånt.


13. Tror du man kan lära känna någon genom hans/hennes blogg?

- Ja, men inte helt och hållet. Titta på till exempel BlondinBella, hon lägger inte ut bilder på Gillis, hennes son, och då vet man ju inte vem han är riktigt förutom det hon skriver om, men det är hennes gräns.
Sedan tror jag att många bloggare förskönar saker, för att det ska låta bättre än det faktiskt är.


14. Har du någonsin blivit sårad utav kommentarer du fått angående din blogg?

- Ja, men herregud. Det är väl klart. När jag och Matthias började träffas trillade det in kommentarer hela tiden om att han var otrogen, och att han bara ville ha mig för en sak osv. Sedan kritiserade folk mig som mamma, att jag köpte för dyra (???) kläder åt mina barn, eller att de aldrig fick äta på McDonalds (??), problemet var ju att jag inte ens ville ta åt mig, för jag väljer ju själv vilka kläder jag köper, och vi äter ju visst på McDonalds, men jag förstår inte människors behov av total kontroll av andra. 
Det var jobbigt ibland, att bli kritiserad för minsta lilla sak, och jag funderade på att aldrig blogga mer.
Men då hade de vunnit. Någon skrev till och med att jag borde ta livet av mig. 
Men, jag hittade igen den som skrivit det, och gav den tjejen en smäll. 
Väldigt omoget, men jag står för det. Man skriver inte sånt, aldrig. Oacceptabelt.


15. Har du själv skrivit saker du ångrar i din blogg, eller i andras bloggar?

- Jag tror jag kanske har gjort det i min egen blogg, men inte med avsikt.
I andras bloggar - aldrig. Jag tror inte på att göra så, jag tar hellre det öga mot öga. Eller är tyst.


16. Hur ser bloggandets nackdelar ut för dig?

- Jag tror att det är det faktum att man aldrig riktigt vet VEM som läser. Och hur de tolkar det.
Vissa kan tro att jag sitter och försöker dränka mig själv om jag har en dålig dag när jag i själva verket har gått ut på en promenad. 
Jag är också rätt säker på att det är svårt att våga vara öppen helt och hållet, alla är privata av sig, men på olika nivåer. Jag tycker dock att det är väldigt få nackdelar i sig, men just det första jag skrev är kanske nummer ett.
Nummer två är nog att man blir väldigt begränsad, då man inte vill skriva samma sak varje dag, då tröttnar folk. Och man tröttnar själv. En balansgång. Men det är så lätt att man blir van vid att skriva om samma saker, för man åker inte till Kebnekaise direkt, eller gör en roadtrip mitt i natten.


17. Tror du att du fortfarande kommer blogga om två år?

- Ja, det tror jag nog. Jag älskar min blogg. Skriva är bland det bästa jag vet.

Ja jag kan aldrig komma på en enda bra rubrik..
Vilka problem man har, eller hur?

Är solokvist ikväll, och nu ska jag ta ett bad. Har lust att lägga mig redan nu, men jag kommer vakna halv sex imorgon isåfall.

Hoppas ni har en bra kväll.

Jag brukar inte ha dåliga dagar. Jag brukar ha en dålig stund, men sen rycker jag upp mig och fortsätter vara glad.

En av de svåraste sakerna med att vara sjuk är att man förväntas vara ledsen dygnet runt och se ut som en gammal tant i stripigt,fett hår och iklädd morgonrock och jag är inte en sån person.
Inte ens när jag är riktigt förkyld eller sjuk i influensa så är jag så.
Jag klär på mig, sminkar mig och försöker se så normal ut som möjligt.

Men, just idag skulle jag vilja vara den där tanten i morgonrock som inte sett dagsljus på flera månader...
För idag känns allting så dumt, så oinspirerande och tråkigt.
Idag gillar jag helt enkelt inte livet.

Ugglorna är så söta!!

När ska jag lära mig att äta frukost på morgonen? Det här kommer inte funka den dagen då jag är frisk och ska jobba. Måste lära mig att äta efter jag vaknat.
Men - det faktum att jag äter frukost är en stor grej för jag avskyr det egentligen.

Dessvärre räknas ju detta som lunch, mina två mackor och drickyoghurt (som jag inte heller gillar överdrivet mycket...)

Hoppas ni har en superbra fredag, älskar verkligen vädret, synd bara att jag kanske har dragit på mig en öroninflammation. Sömnen inatt uteblev helt...

Jag trodde aldrig att klyschan om att tjejer kan sitta i timmar och prata i telefon stämmer, men det har jag själv bevisat flera hundra gånger om på sistone.
Sa nyss hejdå till Mikaela efter ett samtal som varade i två timmar och fem minuter. Det är inte ens det längsta vi haft.

Mitt absolut längsta samtal i en telefon hade jag med Hanna 2004, vi pratade nästan i ett dygn, för då var Halebop rätt nytt och gratis samtal var ju drömmen för tonåringar.
Vi pratade hela sommarlovet men den dagen var vårt längsta samtal hittills.
Våra telefoner blev så varma att vi fick lägga på ibland för att låta telefonerna vila, då vi brände öronen när vi pratade.
Haha, vilka tider.

Men, jag tycker inte att sådana långa samtal är onödiga som vissa andra tycker, (ja,Matthias, jag vet att du avskyr det) utan jag ser det som en chans att uppdatera varandra, speciellt om man bor långt ifrån varandra som jag och Mikaela gör.
Jag tycker också det är roligt att minnas saker ihop, att man kan skratta sådär galet även i telefonen.

Men nu gör mitt öra ont så nu var det tur att vi la på, för en sekund till och mitt öra hade sprängts, hehe.

Nu ska jag fortsätta se på HIMYM och äta kvällsfika. Blir jordgubbar. Mums!

denna gjorde jag klar medan vi pratade förut

Jag har kikat lite på Ikeas hemsida... Och jag är i himlen tror jag. Så snygga kuddar, plädar och krukor, lampor, mattor, ja allt!
Jag är i behov av tre lampor just nu, och vill ha enkla lampor då jag gillar enkel och stilren inredning.
Dessa tre ska inhandlas antingen idag eller i helgen.

Den silvriga ska jag ha i köket, då jag ännu inte har någon taklampa där förutom en standard alla kök har ovanför diskbänken.

Den lilla vita ska stå i fönstret, har en svart/vit nu som jag inte alls gillar.

Och den andra taklampan ska barnen få, vi har ju inte behövt en lampa under sommaren men nu behövs en taklampa där inne också.

Bestick är nästa punkt på listan men jag har inte hittat de perfekta besticken än..

Jag har suttit och kollat efter bra KBT metoder halva dagen, jag vill ju så gärna börja med det någon gång, det slog mig nog mer än någonsin efter bilturen att jag är illa däran om jag inte ens kan åka bil i tio ynka minuter..
Jag kan gå, överallt, det stör mig inte, det är bara svårt att gå in någonstans. Lite klurigt det här, men KBT (kognitiv beteende terapi) är skitbra, verkligen.
Jag hoppas vården ger med sig och hjälper mig nu.

Jag har ju krigat i exakt ett år nu. Ett helt år i mitt liv jag missat på olika sätt. Det är inte kul, det gör mig förbannad.
Förut brukade jag vara ledsen, men nu är jag arg. Jag vill bara lära mig hur jag ska leva med det, så jag kan leva igen. Men eftersom vården varit så värdelös har jag inte kunnat göra något, privata mottagningar är dyra, likaså behandlingarna. Och jag är inte miljonär, inte sist jag kollade i alla fall...

Till något lättare, dagen har sprungit förbi i alla fall. Jag satte mig och skissade, som vanligt. Jag tycker det är skönt att mina problem handlar om skuggor, linjer och pennor som ska vässas en stund.

Den översta tog två timmar, fy....men jag är riktigt nöjd med den trots att jag bara hade vanliga skisspennor, istället för den fina märkpennan som är enklare med alla linjer.

Nu ska jag lägga mig. Och läsa. Hittat en superbra duo som skriver, och eftersom kriminalromaner är som knark för mig så har jag läst boken i ett sträck.

Godnatt!