Direktlänk till inlägg 30 april 2014
Jag är så tacksam över de fina människorna i mitt liv.
Över att mina barn vuxit upp till två ödmjuka, omtänksamma och positiva barn. Över min pojkvän som gjort mer än någon annan för min skull, som fått mig inse att äkta kärlek finns varenda dag, och att man ska kämpa för varandra.
Över gamla vänner jag haft turen att få tillbaka och det var nog en stor pusselbit som saknades i mig.
Över mina bästa vänner, som i svåra tider låter mig vara precis som jag är, som inte dömer mig, som alltid stöttar mig och som får mig att le.
Jag tror att jag varit för hård mot mig själv, och därför inte kunnat uppskatta allt.
Men nu tror jag att jag verkligen ser det.
Och det är guld värt.
Jag ska väl kanske göra mig klar för dagen och kvällen. Matheo kommer senare :)
En liten promenad blir det nog ner till brasan, för Amelias skull. :)
Nu har jag gjort det igen, men appen kraschar varannan gång jag ska skriva, och jag har inte tålamodet att skriva om allt, så ni finner mig på : Http://sandrafrykman.vimedbarn.se Hoppas ni följer med! ...
Nu tillhör även jag den skara människor som sett årets mest efterlängtade film.Jag offrade alltså närmare två timmar på att se en film jag egentligen inte ville se, på grund utav att böcker som blir film aldrig blir lika bra, någonsin. (Förutom kansk...