Denna vecka har det varit relativt lugnt på alla sociala sidor, men visst finns det några omtalade saker.
Det som skrämmer mig mest är nummer ett.

Ubåten i havet utanför Stockholm.
Det har väl ingen missat?
Rysk ubåt, relativt okänd, plus ett stort fartyg som befunnit sig på havet och nu stängt av sin gps så man inte hittar den...ska Ryssland starta krig mot oss? Försöker Putin skrämmas? Vad bör vi göra?
Sedan kan ni tänka er scenariot där jag, som lider av panikångest blir intryckt i ett skyddsrum med alla grannar, utan min trygghet, ja min trygghet är min lägenhet.

Skulle vilja påstå att jag skulle starta ett krig INNE i skyddsrummet för att komma därifrån.
Men, i alla fall. Ingen verkar veta något och jag är livrädd för krig.


Alla som säljer saker och sedan struntar i att dyka upp/höra av sig.

Här i Sundsvall finns det ungefär tio köp och säljsidor. Jag har aldrig köpt något där, aldrig sålt något heller. Men jag ser ju alla annonser såklart, Facebook verkar medvetet vilja kasta alla på min startsida. Nu gnäller folk där hela tiden. Oavsett vad det gäller. Om folk inte hör av sig blir det tjafs, om folk inte låter "rätt" person köpa så blir det tjafs.
Alltså. Okej, jag förstår en viss del.
Man kan alltid ta upp sin telefon, skriva ett meddelande och bestämma en ny dag. Man kan försöka vara så rättvis det går när det gäller "vinnare" av köpet. Men, lyssna nu: det spelar ingen roll hur man gör, folk blir inte nöjda! Gnäll är en folksjukdom.


Styvföräldrar som tror de kan allt om uppfostran och gärna letar "stöd" för sina åsikter i bloggar....

Jag älskar styvisar. Jag tycker att de är bland det bästa som finns. För de kan vara "mig", alltså min roll, den veckan då barnen är hos pappan.
Något jag inte älskar är dessa styvisar som haft ett förhållande med en person som är förälder i några månader och aldrig förr tagit hand om ett barn, och plötsligt blir experter på uppfostran, föräldrarollen och allt annat.
Kom igen... Jag har varit mamma i sju år, och trots att jag är ett vandrande lexikon när det gäller barn (uppfostrat sex syskonbarn, thank you very much) så är inte jag heller fullärd.
Jag gör fel. Jätteofta. Men jag tar inte råd från någon bloggande lattemorsa med blonderat hår och "Rosa" som mellannamn på bloggen.
Seriöst? Sluta bara. Gör ert bästa, så enkelt är det.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu har jag gjort det igen, men appen kraschar varannan gång jag ska skriva, och jag har inte tålamodet att skriva om allt, så ni finner mig på : Http://sandrafrykman.vimedbarn.se Hoppas ni följer med! ...

Vilka ska jag köpa? Jag fastnade för alla tre..... Hjälp? Någon? ...

Jag har nog inte riktigt fått grepp om att våren står för dörren. Jag vägrar gå runt med solglasögon och känner mig fjantig om jag gör det. Så länge snön är kvar på backen, ja då är det vinter för mig. Men imorse när jag och Lucas gick ut med hun...

Nu tillhör även jag den skara människor som sett årets mest efterlängtade film.Jag offrade alltså närmare två timmar på att se en film jag egentligen inte ville se, på grund utav att böcker som blir film aldrig blir lika bra, någonsin. (Förutom kansk...

Jag hatar att stå i kö. Alltså, enda gången jag kunde stå i kö och känna att det inte gjorde något om det tog tid var när jag var full och inte kände om jag frös eller hade mina tår kvar.Nu däremot, nu avskyr jag ju alla köer som finns, jag vägrar ha...