För sex år sedan hade jag fjärilar i magen och visste att när morgonen kom skulle jag bli mamma igen, fast denna gång till en pojke.
Jag hade genomlevt en halvjobbig graviditet och konstigt nog var jag inte ett dugg nervös eller ängslig, utan jag kände mest : ut med honom!!
Något som de flesta mödrar känner på slutet tror jag.
När han kom till världen kändes det som om allt var på plats.
Jag hade två friska, underbara barn.

Jag tycker det är så otroligt häftigt att man bär på sitt barn i nio månader, utan att veta någonting om honom eller henne egentligen. Även om man kan se genom 3D hur bebisen ser ut så vet man ingenting om personligheten, om känslorna eller hur bebisen mår annat än det Mvc lyckas ta reda på.

Och sedan... är den man längtat efter så länge äntligen här.

Jag minns det fortfarande som igår.
Jag kommer alltid bära med mig minnet av den dagen, och imorgon fyller min prins, den lilla mannen i mitt liv sex år. Han är det bästa som finns tillsammans med sin syster och jag är tacksam varje dag att just jag fått chansen att vara deras mamma.

Så, imorgon ska jag skissa min son. Min solstråle och min kärlek.
Hur det blir får ni se då. :)

Idag har jag bara skissat på skoj, syns rätt bra att jag inte ens är seriös men pennorna jävlas, går sönder och har slut på bläck och de nya jag beställde verkar ha gått i ide...

Den enda jag orkat färglägga idag... Känns som om motivationen är på noll när ingenting fungerar.
Tur jag kan skissa åtminstone med blyerts.

Nu ska jag lägga mig framför några avsnitt av Revenge. Jag är måttligt kär i Aiden.

Mm-hmm!!!!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu har jag gjort det igen, men appen kraschar varannan gång jag ska skriva, och jag har inte tålamodet att skriva om allt, så ni finner mig på : Http://sandrafrykman.vimedbarn.se Hoppas ni följer med! ...

Vilka ska jag köpa? Jag fastnade för alla tre..... Hjälp? Någon? ...

Jag har nog inte riktigt fått grepp om att våren står för dörren. Jag vägrar gå runt med solglasögon och känner mig fjantig om jag gör det. Så länge snön är kvar på backen, ja då är det vinter för mig. Men imorse när jag och Lucas gick ut med hun...

Nu tillhör även jag den skara människor som sett årets mest efterlängtade film.Jag offrade alltså närmare två timmar på att se en film jag egentligen inte ville se, på grund utav att böcker som blir film aldrig blir lika bra, någonsin. (Förutom kansk...

Jag hatar att stå i kö. Alltså, enda gången jag kunde stå i kö och känna att det inte gjorde något om det tog tid var när jag var full och inte kände om jag frös eller hade mina tår kvar.Nu däremot, nu avskyr jag ju alla köer som finns, jag vägrar ha...