God morgon!
Tänk er att ni alltid är lite småförkylda, huvudet värker, halsen svider och man känner sig lite matt?
Jag beskrev just varje morgon i mitt liv för er.
Vet inte vad det beror på, men jag vaknar alltid och mår skit, om vi ska tala klarspråk här.

Jag har nu en vit telefon. Det är Matthias gamla iPhone 5, eller gamla och gamla...han hade den i en vecka. Sedan dess har den legat i en kartong. Men nu är den min istället.
Jag förvånas över hur mycket skräp jag har på min telefon.
Bilder, mejl, spel, dumma appar, anteckningar osv.
Har ni också så? Massa fula selfies eller bilder med dåligt ljus, onödig skräpreklam i inkorgen?
Min telefon var fulladdad igår kväll när jag la mig.
När jag vaknade: 7 procent batteri.

Den hade helt sonika hämtat alla mina mejl. Jag mejlar tre till fem gånger per dag. Ni kan räkna ut resten själv. Det blir många mejl.

Nu däremot ska jag kliva upp, för en hund står ändå utanför fönstret och skäller så sova vidare står inte på kartan. (Men det gör det aldrig så)

Apropå hundar: ge mig?? Världens smartaste uppfinning kanske? Ska lätt beställa.

Jag har helt gått över på engelska. Pratar engelska hela dagarna, skriver på engelska och tänker på engelska.
Och vet ni vad jag insett?
Jag låter så mycket bättre på engelska.
En av mina drömmar är ju att bo på Irland så detta är en bra början.

Jag har översatt ett och ett halvt avsnitt idag, och varit ute med hundarna. Alwin åkte på stryk av en annan chihuahua och det tyckte jag var jättekul. Bara bra att någon markerar och säger åt honom att sluta vara så förbannat hysterisk så fort han ser en hund.

Jag ska snart byta telefon, jag ska få en vit iPhone istället, och så får Lasse ta min svarta.
Hoppas alla mina spel sparas som de är, annars blir det jobbigt...

Idag har pedanten Sandra varit framme igen. Allting är så skinande rent, jag törs knappt röra mig.

Nu ska jag bara mysa i soffan med lite gott. Jag har översatt i tre timmar så jag behöver en paus.

Jag kollade på klockan vid halv nio imorse och sedan har dagen sprungit förbi mig totalt.
Lucas skulle på dagis, jag skulle sätta mig i den alltid lika roliga telefonkön hos F-kassan, (jag gav upp när jag var könummer 350), och sedan tog jag med mig hundarna ut, innan jag satte mig för att översätta och äta lunch.

Sedan var klockan fyra på eftermiddagen. Helt sjukt.
Nu har jag gjort tre avsnitt, så jag ska kika igenom dem och sedan får vi se vad jag gör av dem.
Jag vet i alla fall att jag verkligen vill syssla med det här. Jag älskar stunderna när jag får söka efter ord, tänka ut en bra översättning och se mina ord på skärmen.
Det är som ett rus. Haha..

Nu ska jag fika lite kiwi och skriva en lista på vad som behöver handlas hem. Kommer bli dyrt.

Godnatt!

Då kör vi igen, har ni följt omvärlden denna vecka? Det kan jag säga att jag knappt gjort, min värld har kretsat kring min cirkus till familj. Men kul har vi haft, trots sjukdomar och elände.

Regeringens nya budget

Detta har jag knappt följt, jag hade räknat med några små förändringar, bara.
Barnfamiljer får ökade bidrag, pensionärer får det lite lättare osv.
Jag tycker att folk som säger att sossarna "skänker bort" pengarna till ensamstående, barnfamiljer och pensionärer, sjuka osv är idioter.
Vi har levt med moderaterna som fick hela Sverige på fall, förutom egenföretagarna som gott kunde vältra sig i det ena än det andra ur ekonomisk synpunkt, medan barnfamiljer med flera fick söka försörjningsstöd eller kämpa mot försäkringskassan i månader för att få rätt till några hundralappar extra.
Jag är GLAD över den förändringen. Lite Robin Hood över det hela. Låt de rika betala mer i skatt, de överlever. Och sluta ta från de som har det sämre ställt.

Cancer.

Jag vet inte vad jag ska skriva om det. Cancer suger. Det är för jävligt att så många insjuknar. Allra värst tycker jag det är då barn drabbas. Jag gråter till alla såna reklamer och får ont i magen. Jag brukar skänka ibland till Barncancerfonden och det är ju viktigt att vilja hjälpa och bidra. Ingen ska behöva få cancer, ingen ska behöva dö av den.
Jag vet flera som denna höst mist någon de älskar i denna hemska sjukdom. Tänk om vi kunde bota den, eller helt eliminera cancer för alltid.


Instagram-hatet.

Jag följer några svenska kändisar, som Camilla Läckberg, systrarna Graaf med flera på Instagram för jag tycker de är härliga.
Just Camilla får utstå enormt mycket näthat, för att hennes pojkvän är yngre än henne. Alltså.. Om hon hade varit tjugo och hennes kille tio år hade man väl förstått. Men nu är båda vuxna. Kärlek har ingen ålder. Den bara är. (Förutsatt att man är vuxen nog att ha ett vuxet förhållande. Alltså ingen uppmuntran till att barn får dejta vuxna människor.) En annan som får utstå hat är Katrin Zytomierska, och hon är en tjej jag beundrar som fan. Skinn på näsan, otroligt rolig och driven. Så fort hon öppnar munnen startar ett krig på Instagram.
Men varför är det okej att hata någon för vad den tycker? Alla tycker olika.
Var glad för det. Det vore urtråkigt om alla älskade samma saker.

Summa summarum denna vecka:
Allting är inte perfekt, men man lär sig överleva. Vare sig det handlar om pengar, sjukdomar eller hat.
Det som inte dödar.....

För det gör nog jag. Känner mig så lättretlig, som om minsta sak får mig över kanten.
Har sötsug, vill sova, vill gråta, vill allt och ingenting på samma gång.
Jättekul.
Jag ser liksom inte poängen med det hela. Inte alls.


Amelia följde i alla fall med Carro och badade, och de hann även med lite annat roligt. Jag blir glad när jag vet att de människor som finns runt mig och mina barn bryr sig om oss så mycket, att alla mina vänner avgudar mina barn. För, det är inte alltid så. Jag har extrem "tur" men så är 90 procent av mina vänner föräldrar själv så, haha.

Jag och Lucas har fått dagen att gå, vi har spelat spel, bowlat med studsboll och sett på film.
Vädret är ju värdelöst.
Och baka var ju uteslutet. När jag väl hade köpt socker hade jag inget florsocker istället, som vi behövde.

Nu har jag däremot krupit ned i sängen och ska läsa, nu börjar boken bli rätt spännande, läste nästan hundra sidor igår. Ja, jag kan aldrig hålla mig till tio sidor på en kväll, det händer för mycket!

...är faktiskt när jag sitter tätt intill barnen en helt vanlig fredagskväll och tittar på roliga klipp, hela vardagsrummet blir en stor cirkus och vi skrattar tills vi nästan kissar på oss alla tre.

Idag fick de lov att vara uppe längre så de la sig för en liten stund sedan, Amelia läser saga för Lucas ibland och hon tycker det är jättekul. Bra träning också, just med läsningen. Att sedan ha någon som inte skyndar på henne, rättar henne och tar över är nog också bra. Lucas lyssnar tålmodigt, skrattar ibland när hon gör sig till och jag hör hur de pratar lite om olika sidor i böckerna.
Det är fint, tycker jag.

Själv har jag läst klart "Gone Girl" som går på bio nu, och jag kan säga att boken är konstig. Rejält konstig. Men helt otroligt fängslande. Jag bytte nog vilket "lag" jag hejade på flera gånger innan jag insåg att ingen av dem förtjänade att hejas på.
Om ni inte läst den, se åtminstone trailern, filmen ska vara riktigt bra! Då fattar ni vad den handlar om i alla fall.
Så nu har jag börjat på en ny bok, "Grannen" heter den och är en bok av tre eller fyra om jag minns rätt.
Den handlar om det jag brukar läsa om: mördare, poliser, drama och klurigheter.
Än så länge är den lite halvtråkig men det roliga är att trots att boken är svensk så finns det små element från "50 Shades of Grey" med i boken. Rätt komiskt. Om det var medvetet eller inte vet jag inte.

Imorgon har Amelia en liten lekdejt inplanerad kan man säga, fina Carro ska umgås med henne :) de ska bada så då ska jag och Lucas baka massa kakor har vi bestämt, om inte vädret klarnar, isåfall ska vi gå ut och gå till skogen.

Hoppas ni sover gott, mina drömmar involverar ormar, i tusental.
Och tsunamis. Måste sluta kolla på sånt på youtube...

Jag var med om något väldigt knepigt i veckan. Vad det var är lite för personligt att skriva ut, men jag kan säga att det fick upp mina ögon väldigt mycket, på ett bra sätt.
Jag har ju alltid varit arg på mig själv, för att jag lever med ångesten och rädslan att vara bland folk, eftersom jag bevisligen klarat av det förr utan problem.
Så, inte nog med att jag har varit arg på mig själv, besviken på min kropp, trött på att ingen riktigt förstår mig (men hur lätt är det egentligen om man aldrig varit med om det själv?) och bara allmänt nedstämd för att jag missat så mycket roligt så hade jag en stund då jag ville ge upp.
Det är inget konstigt, faktiskt. Man tar ett steg fram, men två bakåt. Varje gång.
Och, jag som är så...otålig, och lite egocentrerad ibland när det gäller hälsa, jag har blivit tvungen att acceptera att ingenting kommer fixa sig under natten.
Det tar ju tid. Och, i och med det som hände tidigare i veckan så har jag börjat förstått att jag måste sluta hata mig själv så hårt. Det är inte mitt fel, det bara är.

Men, något jag blir så trött på i ärlighetens namn är en del personer i min närhet.
Om jag är ledsen/sur/arg, då är jag så intressant och då vill alla höras av, ses och så vidare.
För då är jag ju lite som jag var förr, när jag hade attityd, men nu har jag lärt mig några viktiga saker:
* Sluta försöka förändra saker du inte rår på
* Ta hand om dig själv först, alla andra behöver inte dig som en snuttefilt i livet
* Omge dig med personer som får dig att må bra, inte personer som utnyttjar dig
Jag har blivit lugnare, mer tillfreds med mig själv, och det är skönt.
Men på grund utav det, så är några helt ointresserade. Jag existerar inte.
Och, alla som känner mig vet att jag tar hårt på sådant, och när någon sårar mig så klipper jag bort dem.
Rakt av. Sen är det väldigt svårt att komma tillbaka, om det ens sker.

Jag vill gärna omge mig med personer som finns där så som jag finns för dem.
Personer som gör mig glad, och som jag gör glada.
Personer som vågar vara ärliga, som jag kan vara ärlig mot.
Helt enkelt bra personer.

Men, det känns som om det krävs att jag lämnar denna hemska håla, för här bor inget annat än skitsnackare, avundsjuka stackare och "jag är bättre än dig"-personer.
Sådant är jag trött på.
Mitt motto är enkelt: Var dig själv, gläds åt andra och våga må bra.
Det är inte svårt egentligen, eller hur?

Nu ska jag ta hand om min son, han har varit hemma hela veckan med världens rethosta, stackarn.
Ha en bra helg, vi ska fira tidig Halloween.