Den här hemska förkylningen släpper aldrig taget om mig. Blir så med ett obefintligt immunförsvar.. Så ikväll ska jag äta en nacho-bricka med ost, gurka, chips och dip, och dricka cider. Alkoholfri, givetvis.
Och bara tycka synd om mig själv.

Antingen blir Lucas kvar här eller så åker han till sin Mimmi i några dagar, ibland blir det inte som man tänkt sig men allt går att lösa. :-)


Nu ska jag mysa ned mig hos Lucas och se på Planet 51.

Idag har jag kommit fram till följande:

1.) Om man gjort kejsarsnitt ska man inte lyfta så tungt. Problemet är bara att den infon inte gått in hos mig. Alls. Resultat: ont, väldigt ont.

2.) Bebisdoft är berusande.
Riktigt farligt vill jag påstå.
Min bebisklocka går från "zzz" till "DINGDING VAKNA!!"

3.) Vänner som hör av sig när de bara vill något är inte vänner.
Det känns som om man borde ha passerat det stadiet och vuxit upp, men tråkigt nog verkar en del glömt bort det.
Jag är ingen psykolog,sjuksköterska, upplysning eller slit och släng-vara.
Så det så.

4.) Lucas kan väldigt mycket engelska. Amelia med. Lite läskigt. Måste jag lära mig franska för att kunna säga hemliga saker till folk??
Gillar inte detta.

5.) Min hjärna slutade fungera för fjorton minuter sedan. Jag sover denna tid numera.

Söndagar är så tråkiga.
Amelia åker till pappa, och vi förbereder inför måndagen för då börjar Lucas pappavecka.
Jag har velat göra om i mitt rum men latheten tar alltid över..men så fick jag ett ryck och vände sängen.
Nu står den mot fönstret istället.
Jag har en hel del kvar att göra därinne men jag har hela veckan på mig...
Härnäst ska jag vända på vardagsrummet. Jag ska bara flytta på soffan och tv-bänken, sedan är jag klar.
Det blir nog bra, ska leta lite enklare möbler till sovrummet då jag gärna vill ha en liten fåtölj där.

Just nu vilar jag, min säng väger ju ett ton....och jag har mina muskler i huvudet om man säger så. ;-)

Jag vill bara säga några ord om mannen i mitt liv.

Han har stått vid min sida under detta helvetesår med min "sjukdom" (ja, fortfarande citationstecken, måste komma på ett nytt namn), han krigat med mig hela tiden, ställt upp mer än någon annan någonsin gjort, funnits där när jag helt tappade hoppet, burit mig när jag inte kunnat stå själv, funnits alla dygnets timmar och älskat mig precis som om jag vore helt normal.

Han har tagit barnen under sina vingar ännu mer, även fast dem är det enda som hållit mig någorlunda okej, det finns ju de som har det värre med denna "sjukdom".
Han har aldrig slutat tro på mig, även när jag själv tvekat.

Trots allt vi gått igenom är vi lika starka än. Det är kanske inte så stort för alla andra, men det är inte bara mitt liv som förändrats, det är ju vårt också.
Jag törs inte bli frisk, så - nu sa jag det. Men jag vill.
För hans skull, för barnens skull, för mina vänners skull, för min familjs skull.
Men främst för min egen skull.

Jag skulle aldrig orkat så här långt utan honom. Faktiskt inte.
Alla borde få känna hur det känns att bli älskad villkorslöst, för det är så ovanligt.
Det här är någon som fått gjort så mycket när jag inte kunnat, som skjutsat, som handlat åt mig, som donat och fixat för att jag ska slippa stressa i mitt tillstånd.
Han har åkt mitt i natten för att köpa något jag kan äta när matlusten kommit tillbaka för stunden, han har tagit på sig en större roll än han behövt göra i vissa svåra stunder.
Han har fått offra vissa saker för att se till att jag mått bra, och han har lyckats få mig att skratta varje dag i ett år oavsett hur hopplöst allt känts.

Allt han gjort för mig kommer jag aldrig kunna återgälda men jag tänker försöka så länge jag kan.
Han är min klippa. <3

Idag har mammamormor varit på besök, hon tog med presenter från sin väninna som avgudar barnen.
Det var jättegulligt. :)

Jag har försökt att ta det lugnt med nacken då det bara smäller till, och det har blivit lite bättre.

Köpte nya mjukisbyxor till Lucas, han är inte så mycket för att ha jeans, och jag förstår honom.
Jag köpte två ziphoodies till mig själv då jag äger en enda sådan tröja, och den är trasig dessutom.

Nu har vi ätit tacos och ser på Lava Girl&Shark Boy. Jag fattar ingenting.
Som vanligt.

1. Lärt Lucas säga "jag heter Lucas" på engelska. Också vad femtio olika saker heter på engelska. Lakan (sheet) var roligast tyckte han för det lät som skit...

2. Haft kramkalas med mina hundar. Det händer aldrig så det var en stor grej. De har legat vid min sida hela dagen och gärna så nära de kunnat.

3. Fått världens sötaste teckning utav Amelia föreställande massor av söta älvor/féer som hon färglagt så fint. Och kommit på historier om.

4. Jag har sett "catch me if you can" ungefär tolv år för sent, men jag är ju som sagt seg när det gäller sånt, filmen var riktigt bra och återigen - Leo DiCaprio är en gud.

5. Förklarat hela historien om Romeo och Julia för Amelia då vi såg en bit av den filmen, den moderna versionen alltså. Amelias kommentar var följande: "men vem vill dö? Alltså jag fattar inte mig på det där med kärlek jag..." Nej, då är vi nog två.

6. Pratat om tornados, cancer (!) och döden. Det märks att barnen lär sig mer och mer nu och de hör mycket från kompisar, tvn osv.
Faktum ett: tornados suger. Överens.
Faktum två: cancer suger. Överens.
Faktum tre: döden suger, men den gör inte ont och är inte farlig. Överens.
Just delen om döden försöker jag alltid förklara på ett enkelt sätt, men ärligt. De behöver inga bloddrypande detaljer om det men de vet att alla dör till slut och nästan alla dör av ålder. Det är då man kommer till himlen, för det är något jag tror på även om jag är lite av en ateist.

Nu ska jag fortsätta läsa. Har ju alla Camilla Läckbergs böcker och slukar den ena efter den andra.
Min favorit är Fyrvaktaren, den är så kuslig.

Sov gott med er! Förhoppningsvis får ni bättre sömn än mig = nackspärr.

Jag har lite tråkigt så jag kör en liten nostalgitripp:-)

1.) Såklart dagarna då barnen föddes. Den känslan när man får höra deras första skrik, känna deras små mjuka kroppar mot sig, det är en overklig känsla. Jag saknar de tiderna mest av allt.

2.) När jag flyttade till en egen lägenhet med Amelia, för det var då jag verkligen insåg att jag var vuxen, att jag hade ansvaret och kontrollen över mig själv och henne.

3.) Kvällen då jag insåg att jag faktiskt var kär i Matthias, på riktigt. Jag minns att jag tänkte "Såhär ska det kännas", och allting föll på plats. Det är lite knepigt att förklara helt och hållet men allt blev bara perfekt.

4.) Sista gången jag träffade mormor innan hon gick bort. Även om hon var borta större delen av tiden så lyckades hon ge mig några bra råd och jag hör dem ofta i huvudet.

5.) En kväll när jag och Elvira pratade om massa tunga saker, saker vi inte sagt högt förut, och bara känslan av att veta att man kunde anförtro sig sådant var rätt mäktigt. Att någon förstod känslorna, tankarna och valen. Det är därför hon är så bra, hon förstår sånt ingen annan förstår.

6.) Kanske fånigt men jag blev så otroligt glad när jag fick mina betyg efter ett år på IV, när jag kämpat så hårt för att klara av matten, och äntligen kunde inse att det inte var mig det var fel på, jag hade klarat matten utan problem. Eftersom jag hade IG i det i fem år så hade jag helt tappat hoppet. När jag slutade IV hade jag VG ;-)

7.) När vi flyttade till lägenheten vi bor i nu, då kändes det som om en stor sten släppte i mig. Den gamla lägenheten hade inga fel fysiskt men jag hade gått igenom mycket dåligt där och behövde en ny start.

8.) När Nanna och Alwin flyttade hem till oss. Trots att jag vissa dagar vill ge bort dem, så älskar jag mina små råttor lika mycket som jag älskar mina barn. Jag har redan ångest inför den dagen de inte finns längre. Hur ska jag klara mig utan mina små valpar?

..där jag lägger mig innan nio.
Jag börjar ärligt tro att jag åldrats minst femtiofem år.

Men det är skönt! Jag älskar att få krypa ned under mitt täcke och läsa eller se på Cougar Town.
(Ja jag har börjat kolla igen, pausen varade bara i en månad hehe)
Jag saknade Ellie sååå mycket ;-)

Amelia hade en kompis med sig förut hem och det har varit full rulle här, minst sagt. Nu sover båda två dock, nöjda och glada.
Skoljoggen gick bra, men hon var lite trött efteråt och jag förstår henne, jag var nog den lataste personen som någonsin gått skoljoggen, jag brukade gena och gå hem istället..!

Imorgon ska vi rensa deras rum på leksaker. Jag är nog mindre peppad än barnen, jag tycker det ska bli urtråkigt men det måste göras.

Nä, nu ska jag se de tre sista avsnitten på säsong tre så jag kan sova.

God natt!