Ibland brukar jag diskutera med mig själv. För att jag får de bästa svaren då. Både på gott och ont.
Något jag har funderat på den senaste veckan, är vissa saker jag läst om på olika sociala medier.

- Drogerna som omtalas på t.ex Facebook, Instagram osv. 
Hela veckan har jag läst om att folk "neutraliserar" spice, bland annat.
Jag förstår inte hur man kan tycka att spice är relativt ofarligt, när tidningar rapporterat om farorna med spice.
Jag har aldrig använt droger och kommer aldrig att göra, jag ser ingen mening med det.
Ibland vill jag skriva en status riktad mot alla mina "vänner" som tycker att droger är okej, och förklara hur dumma i huvudet de är, men så tänker jag : Det spelar ju ingen roll vad JAG säger, de kommer ändå tycka det är okej.
Att jag sedan har vänner som är fria från missbruk där tycker jag är en bidragande faktor till att inte döma andra, för då drar jag ju dessa personer över samma kam.
Det som gör mig argast är ju faktiskt att folk som har barn sitter och förespråkar spice.
Att de dessutom tycker att vanlig rökning är värre, det ger mig huvudvärk.
Idioti.


- Jantelagen vi har i Sverige. Var inte bättre än någon annan.
Okej, detta är ju bara sorgligt. Känner ni till Jantelagen?
Du får inte tro att du är bättre än någon annan, i korta ordalag.
Om man skulle vilja "skryta" om t.ex en väldigt bra arbetsvecka eller liknande så skryter man och folk tar illa upp.
Seriöst? Lever vi på femtiotalet? Jag tror till och med de som levde då hade mer skinn på näsan och vågade unna andra framgångar. Ta mig som exempel, jag skryter GÄRNA vilt och brett, om allt. För jag struntar fullkomligt i sådana lagar. Gör jag något bra, då är det väl självklart att jag vill berätta om det? Inte för att smeta det på någons näsa och skratta, utan för att jag är glad, stolt, lycklig.
Jag läste att en tjej hade blivit månadens säljare på sitt jobb, förlovat sig OCH köpt en ny bil.
Hon är i min ålder. Förstår ni vilken framgång det måste vara för henne? Att veta att jobbet uppskattar henne, att hon är duktig på det hon gör, att hon är älskad av någon och att hon kan köpa en ny bil, till sig själv?
Klart som fan att hon ska vara stolt!! Istället haglade kommentarerna: "Skryt mer;)" , "Nöjd med sig själv haha" osv, alla menade att trycka ned henne. 
Återigen - idioti!


- Zara Larsson. 
Detta är en tjej jag beundrar. Hon är sexton år, och hon är klyftigare än många femtioåringar jag känner.
Hon tar upp otroligt viktiga saker, främst för oss tjejer/kvinnor, hon vågar säga sådant ingen annan säger.
Ta bara bilden på tampongsnöret som cirkulerat i veckan. En sådan bild var i andras ögon "äckligare" än porrbilder, eller ja, erotiska bilder. Varför är kvinnokroppen äcklig? Glöm inte att vi är anledningen till att jorden fortfarande har befolkning. Visst skulle det inte vara fullt så enkelt utan killarna, men kom också ihåg att de bara behöver jucka några gånger, sedan sköter vi det tunga jobbet i nio månader. Kom ihåg det.
Vill vi visa våra tampongsnören - HYLLA oss. Alla vet var bebisar kommer ifrån. 
Och dem kommer då inte ut från killar. Vad offrar killar? Nej, just det. Ingenting.
Kvinnokroppen är otrolig, killar kommer inte ens i närheten. 
Kvinnokraft!


- Alla dessa IRRITERANDE videos på alla sociala sidor.
Om jag måste se en enda till video på någon som säger "nigga", eller "bitch" kommer jag skjuta Facebook.
Det är INTE roligt att se en kille springa fram till en tjej med stor stjärt och klämma på den och säga "nigga please", som om hennes stjärt vore något utomjordligt.
Det är trakasserier. Faktiskt. Jag vet inte om jag stavade ordet rätt, men skit i det.
Om någon skulle göra något sådant på mig skulle en knytnäve landa i den personens ansikte.
Och sådana saker visas upp överallt. En fråga: Har någon tänkt på vilken bild det ger barn?
Att det är okej att tafsa på andra? Så länge man säger "nigga please" efteråt? Och skrattar? Är det okej då?
Nej. Fyfan. 
Jag älskar Vine, jag kan sitta där dygnet runt, men jag gillar roliga djurvideos, när folk sjunger, roliga saker barn säger, osv. Inte sådana saker som jag beskrev ovanför.
Eller, nu har jag fel. Jag gillar dem om TJEJER gör något dumt mot killar. Dubbelmoral kanske, hyckleri - vad vet jag. 
Men det är dags att börja ge igen nu.
Har ni hört talas om alla kvinnor som våldtar män? Nej, inte jag heller.


Jag har fler saker jag stör mig på. Men jag tror inte att jag kan behålla lugnet länge till.
Såhär blir jag alltid när jag legat lågt, jag blir galen.
Då är det nog bra att jag kan skriva om det, hehe... 

Vad gör ni idag? Själv ska jag skriva, jag ligger efter som bara den, tog ju paus förra veckan, och det kostar.
Sedan måste jag nog faktiskt städa, igen.....känns inte ens värt det, blir så galen. Vi stökar ned en timme efter vi storstädat. Tumme upp.

Idag lyssnar jag på Tove Lo, speciellt Habits & Thousand Miles, och så lite Bring me the Horizon på det.
Perfekt blandning när jag skriver.

x

Hej igen.
Ja, denna vecka och helg har varit jobbig. Jag tror inte riktigt många förstår hur det är att leva med panikångest, för det är främst den som stökar till det för mig.
Ungefär tre gånger om dagen har jag känt att jag ska dö.
Tänk er den känslan. Det går inte. Inte förrän man verkligen, verkligen känt den själv. Att beskriva det i ord är svårt, för jag vet inte riktigt om orden kan förklara hur hemskt det känns.
Så, jag har legat lågt dessa dagar, bara varit med barnen och gjort saker jag tycker om.
Att dessutom få prata med folk som förstår har hjälpt mycket, och alla som känner mig väl vet att jag i stort sett aldrig ber om hjälp, speciellt inte när jag mår dåligt men ibland får man erkänna sig svag - det är enda sättet att bli starkare.

Men idag mår jag bättre, och jag har fått en lista på saker att utmana mig själv med som jag redan börjat på.
Jag ska alltså utsätta mig för tre jobbiga situationer i veckan, sedan öka det så fort det känns lättare och jag har två saker kvar just nu att göra. Det var lite jobbigt, den första saken jag gjorde men jag klarade det!
Jag vet att man inte behöver vara rädd, jag vet att inget farligt händer.
Rent logiskt vet jag allt det där.
Men när ångesten kommer flyger det rakt ut och jag får anstränga mig för att minnas det.

Idag åker i alla fall Amelia hem till pappa, hon har längtat hela veckan för hennes mobil är där.
Tänk att hon redan är så beroende av den. Men än så länge kostar det oss inget då hon bara spelar på den. Tack och lov.

Igår följde barnen med Matthias till hans pappa, de hade jättekul.
Jag har också köpt täckbyxor till Lucas, och nu är han helt klar för kallare väder.
Amelia har inte bestämt om hon vill ha overall eller två delar, så vi väntar lite, men hon har det mesta klart annars.

Ja, nu vet ni att jag lever.
Jag ska se på en film, sedan ska vi väl gå ut i kylan en stund.

Ja jag tog en liten paus. Förmodligen blir den längre. Det är jobbigt nu, både på gott och ont.
Men livet blir bättre.

1. Det är inte gott att baka hallongrottor med jordgubbssylt.

2. Jag tror Matthias kan vara mer barnslig än mig. Varför jag tror det? Han skrattar som ett barn när han fiser. Inte ens jag är så töntig.
(Men så fiser ju inte tjejer heller, eller hur?)

3. Regn är bra. Men just nu väldigt dåligt ur min synvinkel då mina promenader inte blir av, jag äger inga gummistövlar eller liknande.

4. Ligger det en tallrik i disken så kan jag lova att det ligger fyra till nästa gång man tittar. Sjukt.

Jag älskar såna här tröjor.
Måste ha. Så är det bara.
Drömmen är att designa egna. Med mina egna roliga texter.
Men då skulle väl alla andra gå i konkurs, och även om mitt mellannamn är Elak, så vill jag vara snäll. Tills vidare...

1. En städerska.
Någon som kan försöka hålla efter bättre än mig. För hur mycket jag än städar hinner jag inte med mig.

2. En kock.
Laga god mat till mig.
Så enkelt är det.

3. En sminkös.
Fixa mig på morgonen så jag slipper, oavsett hur mycket jag älskar smink så älskar jag inte att sminka mig.

4. En massör.
Kommentar överflödig.

5. En skrikare.
Ja vad kan det vara? Jo, det ska jag tala om. Någon som kan skrika för mig, när jag inte längre orkar.
Jag skriker mycket, oftast rakt ut i luften. Ibland får jag ont i halsen.

Idag har mammamormor varit här en sväng, vi fikade och hjälpte Amelia med läxan. Är så himla dum så mamma fick kliva in och hon konstaterade att vi var för gamla för sånt där.

Barnen leker, de har en halvtimme till innan kvällsfika. Jag kollar på Jim Jeffries, han är komiker och jag älskar honom. Så klockren, även om ingen slår Johan Glans ;-)

Nu ligger jag i sängen. Barnen med. Det är så skönt att kunna lägga sig samtidigt som dem, även om jag är vaken några timmar extra.
Vi var ju ute förut, bara för att kika lite och mina fötter tog en bra smäll, för nu gör det så ont att jag vill skrika.
Tror det beror lite på skorna, eller att jag kliver snett då jag går.
Så nu är båda fötterna dränkta i Voltaren då jag inte hittar någon starkare salva.

Vi har kommit överens om att börja hjälpas åt mer hemma, det är faktiskt på tiden att både Amelia och Lucas lär sig vissa saker och även om de alltid hjälpt till och varit duktiga så kan man nu förklara innebörden av det de gör och på så vis få ett helt annat resultat. Det kommer bli spännande.

Men: god natt ifrån mig och min pyjamas! Inköpt i Vietnam om jag inte misstar mig, för ungefär fem år sedan. En gåva alltså. Innan jag sätter min fot där borta (sjukt flygrädd).....