För det gör nog jag. Känner mig så lättretlig, som om minsta sak får mig över kanten.
Har sötsug, vill sova, vill gråta, vill allt och ingenting på samma gång.
Jättekul.
Jag ser liksom inte poängen med det hela. Inte alls.


Amelia följde i alla fall med Carro och badade, och de hann även med lite annat roligt. Jag blir glad när jag vet att de människor som finns runt mig och mina barn bryr sig om oss så mycket, att alla mina vänner avgudar mina barn. För, det är inte alltid så. Jag har extrem "tur" men så är 90 procent av mina vänner föräldrar själv så, haha.

Jag och Lucas har fått dagen att gå, vi har spelat spel, bowlat med studsboll och sett på film.
Vädret är ju värdelöst.
Och baka var ju uteslutet. När jag väl hade köpt socker hade jag inget florsocker istället, som vi behövde.

Nu har jag däremot krupit ned i sängen och ska läsa, nu börjar boken bli rätt spännande, läste nästan hundra sidor igår. Ja, jag kan aldrig hålla mig till tio sidor på en kväll, det händer för mycket!

...är faktiskt när jag sitter tätt intill barnen en helt vanlig fredagskväll och tittar på roliga klipp, hela vardagsrummet blir en stor cirkus och vi skrattar tills vi nästan kissar på oss alla tre.

Idag fick de lov att vara uppe längre så de la sig för en liten stund sedan, Amelia läser saga för Lucas ibland och hon tycker det är jättekul. Bra träning också, just med läsningen. Att sedan ha någon som inte skyndar på henne, rättar henne och tar över är nog också bra. Lucas lyssnar tålmodigt, skrattar ibland när hon gör sig till och jag hör hur de pratar lite om olika sidor i böckerna.
Det är fint, tycker jag.

Själv har jag läst klart "Gone Girl" som går på bio nu, och jag kan säga att boken är konstig. Rejält konstig. Men helt otroligt fängslande. Jag bytte nog vilket "lag" jag hejade på flera gånger innan jag insåg att ingen av dem förtjänade att hejas på.
Om ni inte läst den, se åtminstone trailern, filmen ska vara riktigt bra! Då fattar ni vad den handlar om i alla fall.
Så nu har jag börjat på en ny bok, "Grannen" heter den och är en bok av tre eller fyra om jag minns rätt.
Den handlar om det jag brukar läsa om: mördare, poliser, drama och klurigheter.
Än så länge är den lite halvtråkig men det roliga är att trots att boken är svensk så finns det små element från "50 Shades of Grey" med i boken. Rätt komiskt. Om det var medvetet eller inte vet jag inte.

Imorgon har Amelia en liten lekdejt inplanerad kan man säga, fina Carro ska umgås med henne :) de ska bada så då ska jag och Lucas baka massa kakor har vi bestämt, om inte vädret klarnar, isåfall ska vi gå ut och gå till skogen.

Hoppas ni sover gott, mina drömmar involverar ormar, i tusental.
Och tsunamis. Måste sluta kolla på sånt på youtube...

Jag var med om något väldigt knepigt i veckan. Vad det var är lite för personligt att skriva ut, men jag kan säga att det fick upp mina ögon väldigt mycket, på ett bra sätt.
Jag har ju alltid varit arg på mig själv, för att jag lever med ångesten och rädslan att vara bland folk, eftersom jag bevisligen klarat av det förr utan problem.
Så, inte nog med att jag har varit arg på mig själv, besviken på min kropp, trött på att ingen riktigt förstår mig (men hur lätt är det egentligen om man aldrig varit med om det själv?) och bara allmänt nedstämd för att jag missat så mycket roligt så hade jag en stund då jag ville ge upp.
Det är inget konstigt, faktiskt. Man tar ett steg fram, men två bakåt. Varje gång.
Och, jag som är så...otålig, och lite egocentrerad ibland när det gäller hälsa, jag har blivit tvungen att acceptera att ingenting kommer fixa sig under natten.
Det tar ju tid. Och, i och med det som hände tidigare i veckan så har jag börjat förstått att jag måste sluta hata mig själv så hårt. Det är inte mitt fel, det bara är.

Men, något jag blir så trött på i ärlighetens namn är en del personer i min närhet.
Om jag är ledsen/sur/arg, då är jag så intressant och då vill alla höras av, ses och så vidare.
För då är jag ju lite som jag var förr, när jag hade attityd, men nu har jag lärt mig några viktiga saker:
* Sluta försöka förändra saker du inte rår på
* Ta hand om dig själv först, alla andra behöver inte dig som en snuttefilt i livet
* Omge dig med personer som får dig att må bra, inte personer som utnyttjar dig
Jag har blivit lugnare, mer tillfreds med mig själv, och det är skönt.
Men på grund utav det, så är några helt ointresserade. Jag existerar inte.
Och, alla som känner mig vet att jag tar hårt på sådant, och när någon sårar mig så klipper jag bort dem.
Rakt av. Sen är det väldigt svårt att komma tillbaka, om det ens sker.

Jag vill gärna omge mig med personer som finns där så som jag finns för dem.
Personer som gör mig glad, och som jag gör glada.
Personer som vågar vara ärliga, som jag kan vara ärlig mot.
Helt enkelt bra personer.

Men, det känns som om det krävs att jag lämnar denna hemska håla, för här bor inget annat än skitsnackare, avundsjuka stackare och "jag är bättre än dig"-personer.
Sådant är jag trött på.
Mitt motto är enkelt: Var dig själv, gläds åt andra och våga må bra.
Det är inte svårt egentligen, eller hur?

Nu ska jag ta hand om min son, han har varit hemma hela veckan med världens rethosta, stackarn.
Ha en bra helg, vi ska fira tidig Halloween.

Denna vecka har det varit relativt lugnt på alla sociala sidor, men visst finns det några omtalade saker.
Det som skrämmer mig mest är nummer ett.

Ubåten i havet utanför Stockholm.
Det har väl ingen missat?
Rysk ubåt, relativt okänd, plus ett stort fartyg som befunnit sig på havet och nu stängt av sin gps så man inte hittar den...ska Ryssland starta krig mot oss? Försöker Putin skrämmas? Vad bör vi göra?
Sedan kan ni tänka er scenariot där jag, som lider av panikångest blir intryckt i ett skyddsrum med alla grannar, utan min trygghet, ja min trygghet är min lägenhet.

Skulle vilja påstå att jag skulle starta ett krig INNE i skyddsrummet för att komma därifrån.
Men, i alla fall. Ingen verkar veta något och jag är livrädd för krig.


Alla som säljer saker och sedan struntar i att dyka upp/höra av sig.

Här i Sundsvall finns det ungefär tio köp och säljsidor. Jag har aldrig köpt något där, aldrig sålt något heller. Men jag ser ju alla annonser såklart, Facebook verkar medvetet vilja kasta alla på min startsida. Nu gnäller folk där hela tiden. Oavsett vad det gäller. Om folk inte hör av sig blir det tjafs, om folk inte låter "rätt" person köpa så blir det tjafs.
Alltså. Okej, jag förstår en viss del.
Man kan alltid ta upp sin telefon, skriva ett meddelande och bestämma en ny dag. Man kan försöka vara så rättvis det går när det gäller "vinnare" av köpet. Men, lyssna nu: det spelar ingen roll hur man gör, folk blir inte nöjda! Gnäll är en folksjukdom.


Styvföräldrar som tror de kan allt om uppfostran och gärna letar "stöd" för sina åsikter i bloggar....

Jag älskar styvisar. Jag tycker att de är bland det bästa som finns. För de kan vara "mig", alltså min roll, den veckan då barnen är hos pappan.
Något jag inte älskar är dessa styvisar som haft ett förhållande med en person som är förälder i några månader och aldrig förr tagit hand om ett barn, och plötsligt blir experter på uppfostran, föräldrarollen och allt annat.
Kom igen... Jag har varit mamma i sju år, och trots att jag är ett vandrande lexikon när det gäller barn (uppfostrat sex syskonbarn, thank you very much) så är inte jag heller fullärd.
Jag gör fel. Jätteofta. Men jag tar inte råd från någon bloggande lattemorsa med blonderat hår och "Rosa" som mellannamn på bloggen.
Seriöst? Sluta bara. Gör ert bästa, så enkelt är det.

Nu har jag spenderat nästan åtta timmar med att översätta, så två avsnitt är klara, det är mest finjusteringar kvar, och jag måste säga att jösses vilket roligt arbete det är ändå!
Det är slitsamt, men så roligt. Nu ser jag siffror framför mig hela tiden eftersom jag ändrat tider och så vidare, så nu tänkte jag vila och se på lite Sons.

Matthias skulle komma med mat senare och lite godis, så jag orkar en stund till. Från och med imorgon kommer jag ju ta ofrivillig paus för då kommer barnen och då ska fokus vara på dom:-)
Och när jag säger ofrivillig så handlar det om att jag blir besatt av allt, från kläder till mat till filmer till sånt här. Jag har svårt att sluta, speciellt när det är roligt.

Hoppas ni har haft en rolig lördag, jag låter som en komplett nörd men det bjuder jag på! Ni kanske tackar mig en dag när ni slipper se dåligt textade filmer om jag har tur ;-)

kunde inte låta bli! hahaha

Jättekul att jag vaknade efter endast tre timmars sömn gråtandes. Usch, vilken mardröm jag hade. Jag drömde att Lucas dog, det är nog det värsta jag känt. Jag tror jag drömde det för jag läste om en liknande historia igår, men ändå. Sådana drömmar vill jag absolut inte behöva ha. Någonsin. Inte en sådan verklighet heller.

Så, nu ska jag ligga i soffan ett tag tills jag kan börja fungera som en vanlig människa.

Min fredag började inte alls bra. Jag skrev ju igår om smärtan i magen, den fortsatte hela natten och imorse fick jag kliva upp för det gjorde så ont. Jag låg i soffan till ungefär tolv, sedan klädde jag åtminstone på mig.

Sedan kom ju Hanna. Vi har sett på film, pratat massor, spelat spel och ätit. Det är alltid kul att umgås, vi behöver inte ens göra något, men det är fortfarande lika roligt.
Hundarna blev ju kära i henne. Jag är inte förvånad, hehe.

Nu har jag bäddat ned mig med kex, vindruvor och julmust, och fortsätter titta på Modern Family.
Imorgon ska jag fortsätta översätta, jag har skrivit alla repliker, det är ungefär 200 stycken så det tar en stund. Men tiden överlappar inte så imorgon ska jag forska i det.

Hoppas ni får en bra fredagskväll, min är snart slut ;-)